I'm guest blogging!

This is NOT our home, however, I feel at home at the shore of the lake Torneträsk in Lappland (the very north of Sweden).

Good morning! I’ve been invited to be a guest blogger at my friend Katie’s blog. She asked me and some other friends to share our thoughts and ideas about the concept of "Home" and its meaning and importance. Want to read my thoughts? Go here. Happy reading! (I warn you, it's a loooong post!)

mitt sanna jag

Talande tavla på gymmet som någon har broderat. Jag har försökt tysta kvinnan flera gånger idag, fast dagen slutade med att jag försökte heja på henne genom att träna. Hon låter sig lättare tystas än uppmuntras...

hurra för en kall dag!

Jag LÄNGTAR efter vår, men roligt med en riktig vinterdag på premiärdagen av nya västen. Synd att dagsljuset är så dåligt att det bara blir urusla kort. Det blev mycket hjärngympa när jag stickade och många maskor har jag repat upp. Jag tror slutsatsen blir att jag läser stickbeskrivningen slarvigt. Det kanske till och med är så att jag har lite väl bråttom när jag väl har fått upp farten. Dags att lära sig att genväg är senväg. Eller, tålamod kan endast läras "the hard way". Om livet vore en dans på en räkmacka med stekta sparvar i munnen, så skulle vi aldrig få uppleva den ljuva känslan av tillfredsställelsen som kommer efter att ha kämpat väl. Hear, hear!

dagens punktligheter

• Titta på bilden. Vilken kofta! Helt underbar. Jag bara MÅSTE virka den. Jag hittade mönstret i Rowan Magazine nr 46. Det får bli vårens och sommarens projekt. Först har jag en del annat att färdigställa. Men, jag MÅSTE virka koftan! Tyvärr kommer inte det vackra röda håret med på köpet.  
• Det går inte att ligga i soffan och slöa/virka/sticka. Inte blir jag smal och inte uppnår jag inre frid. Jag släpade mig därför till gymmet efter jobbet.Tänk att "dörrstocksmilen" ska vara så lång! Men, jag är som Lisen; en kvinna som tränar! (en soffpotatis som tränar).
• Jag gillar Äpple!

mina planer för februari

Tänk om det var så att det gick att vila sig till inre frid och en smal kropp! Önsketänkande! Håll utkik efter en ilsken insändare med signaturen Blommiga Prickar...

Medelålders plus från DN.

livet med stickor

Fingrarna och hjärnan får dagligen motion. Den kortärmade tröjan med flätor går det bra med. Jag har verkligen fått jobba med en del av mönstret. Men, hjärngympa är bra för kropp och knopp. Och eftersom korsord och sudoko inte är nåt för mig, så får jag ta till tacka med stickbeskrivning på engelska: Cr3R, C4B, C4F och andra grekiska tecken. Den gröna halsduken blev en för stor utmaning. Ja, inte mönstret i sig, men garnet var fel för spetsmönstret. Garnet var handspunnet med oregelbundenheter vilket gjorde att det blev svårt att se mönstret som växte fram. Jag ger inte upp, jag bara går vidare! Stor skillnad! Jag lär mig mycket om livet genom att sticka och virka...

jag är utmärkt!

Nä, men jag har fått utmärkelsen ”Kreativ bloggare” av Pia. Tack snälla du! Tennpokalen som får symbolisera utmärkelsen har jag köpt för en tia på loppis. På den är det ingraverat: J.K. Götas Hederspris, Löpning 400 m, 1928. Närmare än så har jag aldrig kommit ett idrottspris. Pia utmanade mig att skriva sju saker om mig som ni kanske inte visste. Skyll dig själv, Pia! Och ni som tror att jag kommer avslöja djupa hemligheter, kan nu sluta läsa.

ETT Jag stickade överallt i högstadiet och gymnasiet. Särskilt på lektionerna. Tyskaläraren tyckte inte det var nån höjdare att höra klappret av stickor i timmarna när han försökte banka in tyska glosor i huvudet på oss. Jag protesterade och sa att stickningen fick mig att koncentrera mig bättre. Han lät mig hålla på. (Jag kallades förresten Sissel Eins av honom eftersom det fanns två Sisslar i klassen. Jag protesterade.)

TVÅ Jag och en klasskompis skickades till rektorn en gång i femman eftersom vi nekade att spela ett tråkigt spel om materiell orättvisa i världen. En del av klassen skulle vara rika, få massa fördelar och bossa med den andra delen av klassen. Jag vet inte vilken del jag tillhörde. Men jag protesterade. Bums till rektorn. Han tog inte så tungt på mitt besök.

TRE I sexan skickades jag och samma klasskompis till rektorn av vår gympalärare. Han levde efter devisen att fotboll var för killar och basket för tjejer. Till slut fick jag nog och protesterade. Jag ville spela fotboll. Till saken hör att jag avskydde att spela fotboll. Fick liksom aldrig stopp på bollen. Men tjejer kan. Det är huvudsaken! Rektorn var överseende även denna gång.

FYRA När jag var barn stannade jag ofta folk på vägen och hade en lite utfrågning om var de bodde, vart de skulle, var de hade varit och vad de hette. Tone (min syster) frågade mig en gång om jag kände personen som jag just sagt hej till. ”Nej”, svarade jag, ”men nu gör jag det!”.

FEM Jag har tillsammans med scoutkompisar sovit i en snögrotta uppe på kalfjället. Härligt friskt och med en stor renfäll under mig höll jag mig varm.
SEX Jag har gått i kommunal musikskola i flera terminer och spelat gitarr. Rockade loss på Those were the days my friend, Where have all the flowers gone, En natt jag drömde, Kor e hammaren Edvard och Vem kan segla förutom vind. Vi hade till och med uppvisningskonsert. Ingen i publiken protesterade. Kan inte förstå varför! Men jag gillar idén om att alla som vill får chansen att prova spela nåt instrument.

SJU Jag var nio år när min familj fick telefon. Innan dess gick grannarna telefonbud till oss om det var någon som ville få tag i oss på telefon. Vi gick högtidligt till telegrafen när vi behövde ringa. Min ambivalens mot telefoni kommer nog från att jag troligen endast hade pratat i telefon en handfull gånger fram till 1978. Jag känner mig fortfarande inte riktigt van/vän med telefonen.

That's it! Någon som känner sig utmanad att avslöja saker! Häng på! Kom igen!

en del av mitt himmelrike

Jag har verkligen försökt. Ja, det har jag verkligen. Men trots ihärdiga försök (och med rätt så gott ordningssinne), så erkände jag mig slagen. Det gick inte att vara förnöjsam och få ordning på mitt eget lilla rum. Fast det handlade inte enbart om att Billy inte var vit, utan snarare att han inte kunde tillgodose mina behov (av förvaring, alltså). Så därför fick jag världens bästa födelsedagspresent: ny bokhylla. Efter ett par dagars skruvande och sorterande har jag nu ett arbetsrum helt i min stil. Visst, det går inte att köpa sig lycka, men jag är i alla fall lycklig och glad över min födelsedagspresent. Från skrivbordet har jag nu utsikt över vita ängar. Om inte alltför lång tid får björken utanför skira gröna musöron. Jag ska då sitta och iaktta våren och tänka att just i den här lilla delen av världen finns mitt himmelrike på jord...

happy birthday to me!

Idag blir det tårta! Blev ju så sugen när jag var på Nordiska i höstas. Tårtan får stå på bordet hela dagen och påminna mig om att jag blir äldre klokare. Inte så kul att bli äldre, men så mycket roligare än att inte få uppleva en ny födelsedag. Så därför: hipp hurra!

Tekoppen fyndade jag för en tia på loppis. Tekannan (som egentligen är en kaffekanna, men det struntar jag i) fick mamma och pappa i bröllopspresent 1966. Fatet är från Bruka Design.

jag längtar till norr

Jag ska strax på ett möte, men jag fick plötsligt behov av lite Sofia Jannok. Så underbar frisk musik som jag bara älskar. Nu längtar jag til Nordkalotten!